Klättringens historia

Klättring är något som fascinerat människor under många år. Man var tidigt tvungen att klättra för att kunna ta sig fram, leta rätt på boskap som försvunnit och i jakten på vilda djur. Idag är klättringen en sport där man kan utmana sig själv och erövra nya bergstoppar.

sh_climb_climbing_mountaineer

Mount Blanc, som är det högsta berget i Europa, bestegs första gången 1786 och bergsbestigningen kom igång riktigt under 1800 talet då man ville erövra nya bergstoppar och utforska olika områden. Man klättrade med hjälp av rep gjorda av exempelvis hampa och använde kängor med randbeslag gjorda av järn. Repet knöts om midjan, den förste mannen klättrade fritt och fick inte falla då mellansäkringar inte användes. Allt eftersom började man sedan använda slagbultar som slogs in i sprickor för att säkra klättringen och även stålkarbiner för att slippa knyta loss repet  varje gång man säkrade i en ny bult. Under början av 1900 talet bestegs allt högre alptoppar och mindre former av klippklättring växte fram, man använde fortfarande enkel utrustning och det gällde att förstemannen inte föll för då slutade det oftast väldigt illa.

Efter andra världskriget blev utrustningen bättre då det blev gummisulor på skorna och nylonrep användes. På 60 talet kom en modell liknande dagens sittselar och klätterskorna förseddes med friktionsgummi. Även kilar av metall användes som säkringar, det blev både lättare för friklättrare som kunde placera dem med en hand men även för andremannen att rensa dessa under klättringen och de gjorde ingen åverkan på berget. Under slutet av 70 talet kom sedan kamsäkringarna, de var fjäderbelastade och kunde sättas i sprickor som inte tidigare gått att säkra på ett bra sätt.

Under 80 talet kom sportklättringen igång på riktigt. För ledklättringen började man då att borra hål för bultar i de berg som saknade möjligheter för säkring i sprickor eller hål. En del klättrare anser att det tar bort den äventyrliga biten i klättringen och blir för stort ingrepp i klipporna även om klättringen blir mycket säkrare och man kunde börja förfina sina rörelsetekniker. Skade- och fallrisken (särskilt för förstemannen) minskade drastiskt och klättrarna kunde pressa sina gränser ytterligare. Det blev vanligare med klätterväggar både inom- och utomhus vilket gjorde det möjligt för klättrare att hålla formen även under vintern. Klättringen utvecklades till en tävlingsidrott och 1989 hölls den första världscupstävlingen.

Under 2000 talet har klättringen blivit en populär sport och inomhusväggarna är den första kontakten många har med klättringen. Även säkerheten fortsätter att ökas, teknikerna förfinas och nya utmaningar väntas.